Kyrkomusikens skyddshelgon den heliga Cecilias minne har sedan urkyrkans tid firats den 22 november både i den västliga och i den östliga delen av kristenheten. Det äldsta historiska belägget för detta firande finns i det romerska Martyrologium Hieronymlanum från 300-talet. Cecilias anknytning till musik hänför sig till dessa tidiga skildringar om hur hon sjöng och prisade Gud när hon led martyrdöden, vilket också framgår ur de liturgiska texter som använts i kyrkans gudstjänster den 22 november. Det är däremot anmärkningsvärt att hennes ställning som musikens skyddshelgon började firas först från och med 1500-talet.

I England inleddes traditionen med musikfester på Ceciliadagen år 1683 i samband med bildandet av The Musical Society. Detta musiksällskap samlades den 22 november till gudstjänst och en därpå följande konsert, och hade till denna dag beställt en latinsk motett och ett ode av den då tjugofyraårige Henry Purcell. I förordet till den tryckta utgåvan med dessa kompositioner Laudate Ceciliam och Welcome to all the pleasures skriver Purcell:

"Gentlemen, Your kind Approbation and benign Reception of the Performance of these Musical Compositions on St. Cecilia's day, (by way of Gratitude) claim this Dedication; which likewise furnishes the Author with an opportunity of letting the World know the Obligations he lies under to you; and that he is to all Lovers of Music, A real Friend and Servant, HENRY PURCELL."

Purcell skrev sammanlagt fyra oden verket Te Deum and Jubilate till The Musical Societys Ceciliahögtider. Slutet på Henry Purcells korta liv är också knutet till den heliga Cecilia: han dog natten mellan den 21 och 22 november år 1695.

Hundra år före Purcell hade Peter Philips komponerat musik till den heliga Cecilias dag. Peter Philips växte upp i London men tvingades som tjugoåring i exil på grund av sin katolska tro. Han verkade som hovmusiker och lärare på flera håll i Europa och är mest känd för sina klaververk i the Fitzwilliam Virginal Book. Peter Philips Ceciliamotetter ingår i två samlingar med vokalverk för kyrkoårets viktigaste helgdagar och helgondagar, utgivna åren 1612 och 1613.

Efter Purcell följdes den engelska traditionen med oden på Ceciliadagen upp av bl.a. Georg Friedrich Händel och av 1800-talstonsättaren Hubert Parry. Till denna kategori hör även Benjamin Brittens Hymn to St Cecilia från år 1942 till text av W. H. Auden. Denna mångtydiga dikt kan även läsas som Audens beskrivning av Britten själv – en hälsning från en homosexuell konstnär till en annan. Britten började komponera verket i USA redan år 1940. När Britten och hans livskamrat Peter Pears två år senare beslöt att återvända till England mitt under brinnande krig blev Brittens samtliga manuskript konfiskerade av tullmyndigheterna, och Britten fick återskapa Ceciliahymnen ombord på det fartyg som tog dem tillbaka till England. Verket är precis som texten indelad i tre avsnitt med den återkommande refrängen "Blessed Cecilia". Hymnen uruppfördes av BBC Singers redan på Ceciliadagen (och Brittens födelsedag) år 1942.

Herbert Howells studerade för de stora engelska kyrkomusikprofilerna Charles Villiers Standford och Charles Wood och blev också själv en framstående pedagog både vid the Royal College of Music och universitetet i London. Hans digra produktion omfattar en hel del kyrkomusik. Howells Ceciliahymn skrevs år 1960 och slår an en typisk engelsk ton med en böljande melodik och modal harmonik.

Chorus Sanctæ Ceciliæ, den heliga Cecilias kör i Helsingfors, firar sina 55 år med att framföra musik ur denna engelska Ceciliatradition. Ända sedan körens tillblivelse har Ceciliadagen uppmärksammats med olika festligheter i samma anda som Cecilias vänner i England för 400 år sedan.

Dag-Ulrik Almqvist